I helgen besökte jag loppisen på Hötorget.

Inte av någon speciell anledning.

Ville mest njuta av den vackra utsikten. Är en retrofantast!   

Inte speciellt unikt att vara, jag vet. 

Däremot är jag ensam om de fynd jag gör.   

Och jag ramlade faktiskt över ett fynd under mitt besök.

Det hade orsakat mig feber och vånda om jag sinkat en sådan chans.

En gammal resväska från 30-talet. 

Precis så sliten och medtagen som jag önskade mig den.

Den gjorde sin sista långresa sommaren -67. Då bar det av till Örebro visst, om man ska tro etiketten på kortsidan. 

Säljaren ville ha 50 kr för den. Vilket toppenpris. 

När jag räckte fram min 50-lapp fick jag 20 kr tillbaka?!

Jag frågade vad som stod på.

Han insisterade då på att jag skulle ha väskan för 30 kr.

Så glad jag blev.   

Resväskor går det troll i, sade han till mig. 

Tydligen heta samlarobjekt.

Det hade jag ingen aning om.

Så o-unik jag är, haha.

Men det är så väldigt fint att ha en stapel hemma.

Det skapar en gammaldags atmosfär som jag älskar så mycket. 

Och på nätet, Tradera & Blocket t ex, kostar väskorna flera 100-lappar.

Men samla retroprylar är bara sköj om man gör sig ett fynd, tycker jag.

Min väskstapel består nu av två resväskor.

Bruna nyanser och båda från 30-40-talet.

Den första blev min för 50kr. 

Så än så länge har min stapel bara kostat mig 80 kr. 

Känns ju helt rätt. Så ska det vara. 

Nu söker jag efter något mindre väskor, för stapeln ska smalna uppåt är det tänkt. 

Faktiskt är det ett privilegie att som väska bli köpt av mig. 

Jag ömmar för de gamla tingen och skulle aldrig pimpa sönder dem eller måla om. 

Hos mig får de vara sig själva, ostylade och gamla.

Villkorslös kärlek.